söder

Se även Söder.

Svenska

Substantiv

Böjningar av söder	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	söder	södern
Genitiv	söders	söderns

söder

• uttal: sö:dersøːder

1. ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: nedåt om jordklotet placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst

   Synonymer: syd

   Antonymer: norr, nord

   Etymologi: Av fornsvenska suþer. Bildat som en komparativ till stammen i sunnan, troligen ett substantiv med betydelsen "sol", se söndag. Besläktat med isländska suðr, norska sud, engelska south och tyska Süd.

   Besläktade ord: sunnan, södra

   Sammansättningar: söderifrån, söderut

   Se även: norr, nord; öster, öst, ost; väster, väst

Översättningar

Översättningar

• bokmål: sør ^(no), syd
• danska: syd ^(da)
• engelska: south ^(en)
• fornnordiska: suðr
• franska: sud ^(fr) m
• indonesiska: selatan ^(id)
• isländska: suður ^(is), suðr
• japanska: 南 ^(ja) (minami)
• kurdiska: başûr ^(ku)
• nynorska: sør
• polska: południe ^(pl)
• sango: mbongo ^(sg)
• sydsamiska: åarjel
• tyska: Süden ^(de) m
• ukrainska: пі́вдень ^(uk) m

Adverb

söder

1. i riktningen mot Sydpolen

   Danmark ligger söder om Sverige

Översättningar

Översättningar

• bokmål: sør ^(no), syd
• danska: syd ^(da)
• engelska: south ^(en)
• nynorska: sør
• tyska: südlich ^(de)